"A scorpion asks a frog to carry it across a river. The frog hesitates, afraid of being stung, but the scorpion argues that if it did so, they would both drown. Considering this, the frog agrees, but midway across the river the scorpion does indeed sting the frog, dooming them both. When the frog asks the scorpion why, the scorpion replies that it was in its nature to do so."
Nu ska skorpionen få stå kvar på sin strand, grodan vill inte hjälpa honom något mer, inte med den insatsen. Den här grodan vill segla ut på öppet hav med vind i seglen och känna saltstänk i ansiktet!
"Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst
och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
Till havs, till havs, till storms, du djärva jakt,
Till havs, till storms, var man på vakt,
Till havs!
På ändlös led är livet fritt, ej trives tvång,
När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till havs, till storms, du djärva jakt,
Till havs, till storms, var man på vakt,
Till havs!
Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust,
Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
Till havs, till havs, till storms, du djärva jakt,
Till havs, till storms, var man på vakt,
Till havs!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar