Jäkla humör!

Låg, lägre, lägst! Kreativitetens baksida är den här låga känslan efteråt. När allt är klart och jag bara kan ta det lugnt på tåget på väg hem känner jag hur självförtroendet dalar och jag förvandlas till en liten lort igen. Vill inget, orkar inget. Vill sova och sluta bry mig! Kollade mailkorgen och den var typ FULL! Kommer ta hela morgondagen att gå igenom och svara på mail. Hu! På det ska jag kräkas fram tre positiva:

1. Skönt att det gick bra. Jodå, det är jag glad över. Kreativa upplägget funkade utmärkt som examensmetod. 
2. Sköna känslan när tågtaxin kom. Skönt också med en fåordig, på gränsen till stum taxichaufför. Ibland orkar man liksom inte prata efter en urladdning.
3. Kylskåpet var förstås tomt när jag kom hem, men cykeln gjorde sitt och jag kom iväg på affären ändå. Trots mörkret.

Kanske låter jag nu lite dysterkvist. Slår vad om att det blir bättre imorgon efter en natt i egen säng plus att jag inte kommer tälta väckarklockan!